Monday Blues
Jag sitter i lägenheten och försöker komma igång med tentläsningen. Det går inte så bra. Motivationen är inte helt på topp och jag är alltför trög i bollen just nu för att något skall fastna. Det är ännu några dagar kvar till tenterna så det är ingen panik. Det är bara lite frustrerande att tentläsningen fungerar endast med hjälp av stressfaktorn och adrenalinen dagen före tentdagen. Fast då är det egentligen redan för sent att läsa så att man skulle kunna få ett gott resultat.
Jag har måndagsblues på köpet så jag tänkte det var bäst att skriva ner lite tankar för att skaka av det så gott jag kan. Det beror på många faktorer och jag har svårt att sätta fingret på vad som orsakar det. Det måste iaf vara någonslags nedstämdhet efter allt firande uppe i norr och nu kommer vardagen emot på en gång. Det är en hel del att hålla koll på. Studierna, arbetet och framtiden. Sommararbete borde hittas i ett tidigt skede så att ekonomin skulle vara säkrad för detta år. Kandidatexamen skall vara färdig i slutet av vårterminen. Nej, nu måste jag hitta min frid och min studieteknik. Vik hädan, oro och nedstämdhet!
Faithful friends who are dear to us gather near to us once more
Titeln är tagen från texten till sången Have Yourself a Merry Little Christmas. Jag har lyssnat mycket på Frank Sinatras version som jag tycker är helt underbar. Judy Garlands version, som gjorde sången känd, är också skön. Jullovet har nått sitt slut och vardagen i Åbo kallar. Jag känner mig lite vemodig nu när lovet är över. Livet söderut lockar inte kanske helt men det kan bero på att jag har blivit för bekväm av mig under semestertiden vilket i sin tur betyder att det är just rätt tidpunkt för mig att fortsätta studielivet. Nu lite tankar om den gångna julperioden i norr.
Det passade bra med ett jullov. Livet i Åbo blev ganska intensiv mot slutet av hösterminen. Delvist var det ganska bra men jag kunde inte fokusera på vissa ärenden. Tidvis var livet ganska råddigt och det var nästan så att jag rusade från en situation till en annan. Den lediga tiden gick åt till att ladda batterierna och att vara allmänt ofokuserad. I Kokkola undvek jag att delta alltför mycket i gruppsituationer utan istället var det främst enskilda människomöten som tog vinsten. Kanske var det en bieffekt av den hektiska hösten.
Familjen ordnade några ost- och vinkvällar under lovet och det tyckte jag mycket om. Det var inte bara ostarna och vinet som var bra utan också stunden där vi kunde varva ner och diskutera om ett och annat medan vi stängde ut omvärlden med dess multimediala frestelser och zombifierande effekter.
Jag besökte Vasa ett par gånger och det var minst sagt magiskt. Båda gångerna. Jag trivdes jättemycket. Det berodde på att jag för en gångs skull tillät mig själv att helt enkelt njuta av stunden och ha roligt. Där blev det också många människomöten och gruppsituationer. Jag, Karjaluoto, Jodie, Nikolai och Naomi hade mysiga kvällar fyllda av gastronomiska orgasmer, diverse drycker och en rejäl dos av 80-tals musik. En kväll kollade vi på The Running Man och Änglagård som erbjöd på många stunder av glädje. Den kvällen fick vi också besök av Wilhelm och Alice. På nyårsafton hade jag en olidiligt spännande biljardkamp med Katja som hon vann till sist med 2 – 1. Egentligen var det så att hon regerade i början och till sist fick jag en vinst efter en jämn match.
Kokkola och Vasa var goda mot mig och jag fick många goda minnen som håller mig varm under kommande kalla vinterkvällar i Åbo.
Christmastide
I.
Once again the curtain rises
Festivities commence the escapist scheme
A child awakens with a tarrying heart
The colors compose the fabric of your dream
II.
Childhood being reborn again
A journey to the realm of innocence
The contentment of the mind
An extension of a joyous presence
III.
Glitter and colors and bright lights
Brighten the landscape of a dark mind
A search for the yuletide that found you
Leaving the cobwebs of normality behind
IV.
The march of the toy soldiers
The flight of the snowman
The soothing tones of Jiminy
And Santa’s phonelines are going warm
V.
Dancing tones are summoned forthwith
Cascading lights and winter lore
Hear the bells and violins calling us
The long wait and a knock on the door
VI.
Under warm lights the celebrator’s enterprise
A feast to strenghten the ties of old
Chocolate gnomes and gingerbread men
Provoking the yuletide magics that unfold
VII.
A new year awaits with the hopeful dawn
The old is celebrated as we bid farewell
Soon the lights of the tree will fade
living in us until Christmastide comes again
- Patrick Ström (2011)
Decemberfrid
Nu har höstens program börjat avta för min del och jag kan börja förbereda mig för det ca. tre veckor långa jullovet, som jag tar emot med öppna armar och utan skuldkänslor för att vara lat. Den sista föreställningen av höstens Les Mis hölls på lördagen 19.11 men jag hade då redan avklarat min andel två dagar innan det. Istället för att delta i den sista föreställningen var jag på Åland med Brahe Djäknar och Florakören för att sprida adventsmys och julfrid åt befolkningen i Jomala. Det var en fin utfärd och dessutom mitt första besök på Åland. Konserten var en sk. periferikonsert som fungerar som en förberedelse inför ett par adventskonserter som traditionellt hålls i Åbo domkyrka under den sista helgen i november. På resan hann vi också med en fest innan vi hoppade på färjan en 2-3 tiden på natten. Resan var lite längre än en vanlig periferikonsertsutflykt och jag var en aningen slut redan under festen dels pga. jag hade vaknat kl. 6 på morgonen för att hinna i god tid till hamnen.
Under de senaste två veckorna har jag varit med i ett band som medverkade i Akademiska Spexet. Kolla här för mer info om vad ett spex går ut på. Föreställningen heter Christofer Columbus och den är det första projektet för den nybildade spexgruppen inom Åbo Akademi. Det finns planer om att åka med gänget till Vasa på våren och dra en föreställning där. Det var roligt att avsluta den hektiska hösten med ett humoristiskt projekt.
Denna vecka kommer att vara ganska lugn. Min sista föreläsning för höstterminen hålls imorgon och det finns ännu lite styrelseuppgifter inom kören som jag måste uträtta. Dessutom skall Brahe Djäknar och Florakören sjunga några julsånger på en ekumenisk gudstjänst i domkyrkan på torsdag. Evenemanget spelas in och skall visas på YLE 1 på julafton innan julfriden utlyses.
Les Mis fortsätter igen i januari och produktionen avslutas helt den 11 februari. Här kan du kolla på en trailer som blivit inspelad för spelåret 2011-2012. Om du tittar riktigt noga så kan du se mitt hår och min panna ett par gånger i slutet av videon, t.ex. vid 2:11.
Vol. 3
En trilogi behöver en tredje del. Musikkalendern 2011 – vol. 3. Den 1 december.
Johnny English
Jag var idag på eftermiddagen till Kinopalatsi och kollade på Johnny English Reborn. Upplevelsen var inte så tillfredsställande som jag hade önskat. Jag var nog trött för att jag hade vaknat så tidigt vilket påverkade min sinnesstämning när jag kollade på filmen. I det stora hela var inte filmen helt i min smak. Jag är en Rowan Atkinson supporter, vilket säkert ledde till att jag förväntade mig en viss fysisk och klantig humor, men jag tyckte inte att han fick möjligheter att briljera med den. Jag gillar humorn som Atkinson har skapat med Mr. Bean. Den går rakt på sak och väntar sällan på att åskådaren skall tänka och reagera. Den leker med vår barnsliga sida. I filmen tyckte jag att i vissa scener var de humoristiska delarna påklistrade. Jag upplevde att en del av stunderna pågick lite för länge, som om filmmakarna försökte övertyga åskådaren om hur roligt det borde vara. Hursomhelst så ångrar jag inte att jag kollade på filmen. Dessutom har jag en nu en liten crush på Rosamund Pike.
Det tragiska med besöket var nog att det kändes som en rutin och att jag var alltför medveten om att jag satt i en biografsalong (troligtvis pga. tröttheten). Oftast brukar biografbesöken vara spännande upplevelser med den stora duken, att mysa i mörkret, storheten av både bild och ljudvärlden, och en chans att idka eskapism på ett storartat sätt.
För tre veckor sedan var det dags att uppföra Les Misérables igen inför en publik. Det var en föreställning ämnat för nära och kära. Sedan skulle två generalrepetitioner hållas inför nypremiären som var den 6.10. Jag skulle inte jobba på den första föreställningen med publik så jag tog tillfället i akt och kollade på den. Dels för att jag ville ju se den igen från början till slut men också för att observera vad statisterna höll på med och försöka memorera viktiga detaljer. Föreställningen gick ganska smidigt fastän det egentligen var en övning och jag satt en del av tiden med fuktiga ögon. Vi säger att det berodde på tröttheten efter förkylningen.
På onsdag 5.10 var det dags för den andra generalrepetitionen och min första föreställning inför en publik. I den första scenen hade jag som uppgift att agera franska fångvakt. Jag skulle marschera in på catwalken som befinner sig på andra våningen inne i salongen och högt knästående sikta med geväret på fångarna som arbetar på scenen. Detta var alltså första gången jag gjorde detta. Mina byxor hängde lite för lågt och när jag skulle ner på ena knäet så hördes det ”ritsch” och så hade jag ett stort hål i byxgrenen. Iofs så är det för det mesta så mörkt under den scenen att ingen knappast observerade den nya vädringsluckan men de som satte ca 1 m bakom mig hörde säkert ljudet av något som gick sönder. Alltså något annat vid sidan av min egobubbla och min värdighet. Nåväl, jag var tvungen att använda mina svarta jeans i de två andra scenerna där jag behövde den franska vakt/polisuniformen. För övrigt gick det riktigt bra och likaså under nypremiären. Förutom att jag stopplade i en säng när jag gick ut från scenen och skulle stänga en dörr. Inget dramatiskt men publiken hörde lite extra oljud just före ett solonummer.
Livet bakom scenen
Jag och de flesta andra statister har börjat öva på teatern i måndags. Vi är några nya som har kommit med i produktionen nu i höst men integrationen har skett smidigt tack vare de erfarna rävarna som har väglett oss både bakom och ute på scenen. Första dagen fick jag hoppa in i smeten direkt för vi var så få statister på plats. Spännande, osäkert men framför allt lärorikt. Det är roligt att få vara med i denna produktion. Dessutom har jag fått motionera lite också bl.a. i scener där statisterna skall vara franska soldater som anfaller de revolterande studenterna.
Musikalen är baserad på Victor Hugos roman Les Misérables som kom ut år 1862. Jag fick nyss veta att en filmversion av musikalen skall filmas in i början av 2012 och den borde komma ut i december samma år. I filmen skall medverka bl.a. Hugh Jackman och Russell Crowe.
Föreställningar, studier & jobb
Efter en fem dagar lång paus är det dags för de två sista föreställningarna av Henrik och Häxhammaren. Under förra helgen gjorde vårt team ett gott arbete. Söndagen var kanske lite seg med tanke att vi hade premiärfest dagen före. Känns lite overkligt att vi faktiskt har övat i en månad och nu plötsligt har man många lediga kvällar att förvalta. Det välkomnar jag dock med öppna armar. På måndag fortsätter studierna och en av de större planerna är att påbörja arbetet med kandidatavhandlingen som förhoppningsvis är färdig på våren.
Jag skall dessutom arbeta ca 2,5 månader på Åbo Svenska Teater i höst. Jobbet går ut på att vara statist i musikalen Les Misérables. Jag är väldigt nöjd och inspirerad att börja öva om 2-3 veckor. Jag blev väldigt förtjust i musikalen under våren och det är skönt att få en möjlighet att vara med och förverkliga den.
Torsdag
Jag lyssnar för tillfället på soundtracket till filmen The Village och jag tänkte skriva ner några rader. Operaövningarna har varit många och tidvis tunga. Tack vare det så har vi gått framåt i projektet och det är fint att se att vi börjar få en fungerande helhet. Det är 10 dagar kvar till premiären och nu skall vi fila på detaljerna både i musiken och regin. Här kan man följa med hur vårt arbete framskrider.
Operaövningar, renovering och Lion King
Jag har återvänt till min studiestad efter nästan två sköna sommarmånader i Kokko L.A. för att delta i övningarna för folkoperan Henrik och Häxhammaren. Jag har odlat lite skägg (mer än vanligtvis) och har inte rakat mig på två-tre veckor (okej, jag har trimmat lite). Idag är det femte dagen i Åbo och vår kör har redan varit på fyra operaövningar. Vi har övat mest på var vi ska stå och hur vi ska agera. Dag för dag skall fler detaljer placeras in i helheten. De flesta har fått pröva sina scenkläder och imorgon är det tänkt att vi ska ha dem på oss under övningarna. Jag fick med mig endast en skjorta och en mössa som inte ens skall användas samtidigt. Hursomhelst vi får använda de klädesplagg som vi har och vara nöjda med dem för tillfället. Syteamet som gör alla våra kläder har mycket att göra och det är helt förståeligt att de inte har hunnit få allt klart vid det här laget. Dessutom när vissa plagg måste rättas till då vi inte tidigare ha provat våra personliga kläder. Imorgon är det första övningen på Åbo slotts innergård.
Livet i Åbo har börjat rulla på som vanligt igen men det har inte gått helt smärtfritt. Höghuset jag bor i genomgår fortfarande en fasdrenovering som påbörjades på våren. Under sommaren har byggställningar och presenningar uppenbarat sig utanför mitt fönster vilket innebär att jag inte kan vädra ordentligt och det är mycket varmt i min lägenhet. Dessutom har jag vaknat varje morgon till att byggarbetarna har börjat borra och fixa ytterväggen. Iofs så har det inte varit ett så stort problem för att de tycks inte arbeta 7-8 timmar på samma ställe och när jag väl har vaknat till borrandet så har jag somnat om igen. Jag får iaf lära mig nu att gå och lägga mig tidigt för att garantera en god sömn. Nångång måste renoveringen utföras och det här är ju ändå bara tillfälligt så man får anpassa sig till situationen. Sedan när det här är över så kommer jag att uppskatta möjligheten att vädra lägenheten ännu mer.
Jag kollade på Lejonkungen förra söndagen. Det var fint att få se på Disney-film igen för jag har sett ytterst få under min barndom. Jag minns inte om jag har sett den förut eller bara några delar. Musiken var iaf bekant från förut för jag har spelat The Lion King-spelet på Sega Mega Drive. Musiken väckte en hel del känslor och det var int så konstigt i mitt fall för större delen av soundtracket är ju skriven av allas vår Hans Zimmer. Sången Can You Feel The Love Tonight som är skriven av Elton John är en känd låt från barndomen men denna gång konstaterade jag att den är riktigt skön och att jag gillar den.
